Kortaste inlägget hittills

Med ett par slöa dagar bakom mig skriver jag ett nytt inlägg. Tiden har mest spenderats framför TV:n eller i sängen. Speciellt idag och igår eftersom Connor insjuknat rätt rejält och sov ungefär 18 timmar i sträck.

I helgen var jag och Connor iväg och lirade lite hockey. Det var så kallad ”Stick’n'puck” vid en rink här i närheten. Det är i alla fall som ”öppen is” fast med klubba och puck. Så man kan dra dit och skjuta lite som man vill. Men på ena sidan lirade de stora hockeyspelarna, inkl. Connor. Och jag började lira med dem, men när de lirade match så stod jag över. Kände mig inte så pigg på att bli uppägd av en bunt grymma amerikaner. Så jag drog över till andra sidan och körde lite istället. Jag är en relativt bra skridskoåkare men fan vad kass puckkontroll jag har. Och skjuta kan jag inte heller, fast det va riktigt kul att få åka lite igen.

Vi har det fortfarande skoj, och skämtar vilt med varann. Imorgon lär resten av släkten droppa in, så det blir väl bara värre då. Bara härligt.

Fan jag har verkligen inget mer att säga. Tyvärr. Ha en God Jul allihopa.. det är ju strax julaftonsmorgon hemma i Sverige. Här blir det dock inte riktig jul förrän om över ett dygn. Det är bara att stå ut.

At the Vazales’ house

Såja, nu är jag på plats. Skolan stängdes i fredags efter en trött och kort skoldag. Connor hade hockey både fredag och lördag så hans farsa körde ner hit. Eftersom skolan var stängd så sov vi på hotell. Cranbrook vann båda matcherna och spelade riktigt bra. På fredagskvällen käkade vi italiensk mat på en schysst restaurang. Bättre mat än på den senaste italienska restaurangen, tro’t eller ej. Morgonen därpå blev det riktig amerikansk frukost på Coney Island; amerikanska pannkakor och bacon. Onyttigt men gott som satan.

Lördagen spenderades mest i bilen. Resan tog längre än förväntat, mest p.ga. vädret och att Connors farsa körde. Det var planerat att Connor skulle köra, men så vart det inte. I alla fall blev bilturen en bra chans att lära känna farsan och familjen i allmänhet. Och efter att ha bott här i snart två dygn så kan jag lugnt påpeka att det här är en utav de sjukaste, skönaste och roligaste familjerna jag någonsin träffat. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men jag kommer lätt ha två grymma veckor här uppe. Båda föräldrarna är underbara och skojsamma, och familjen består dessutom av 7 barn, varav 4 är här för tillfället.

Idag var vi ute och skaffade oss en julgran. Det var inte på tal att köpa en färdighuggen gran inte. Här ska man åka till odlaren och hugga ner den själv. Så vi drog på oss snökläderna och vadade ut i den 40-50 cm djupa snön. Vi vandrade tills vi hittade en fin gran som vi sågade ner. Jäkligt skoj, vi tacklade varann i snön och hade det bra.

Efter det så drog vi hem och kollade på football och käkade lite gött. Syskonen bråkar som sig bör och alla drar sjuka skämt hela tiden. Det som är bäst är att de skämtar med mig och kallar mig för ”Helga” och annat. Man känner sig riktigt välkommen och som en i gänget. Jag retas tillbaka såklart. All in good fun.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst här, men jag ska hålla det kort. Jag har det i alla fall mycket bättre här än jag hade det hos Trunsky’s och på även skolan. Bilder kommer, mest från dagens granjakt.
Som sagt, kan fortsätta skriva men avrundar det nu. Ska skriva kontinuerligt under lovet; kortare, men oftare. Ha det gött alla!

Eftersom jag vet att ni kommer fråga så har jag en snabb review av personerna på bilderna:
Connor: Den enda jämnåriga killen ni kan se. 17 år gammal, hockeyspelare. Sjukt skön.
Kiira: Röd/brun-håriga systern. 15 eller 16, kommer inte ihåg. Lirar också hockey. Skojsam som fasen.
Kellye: Äldre syster, 22. Adopterad från Chile tror jag, och jag vet faktiskt inte riktigt varför hon ser ut som hon gör. Hon är dock trevlig även hon.

Första terminen drar sig mot sitt slut

Okej, hoppar direkt in i all ”action”. Förra söndagen hade vi volleybollturneringen. En liten besvikelse från vår sida eftersom vi åkte ur efter att ha förlorat första matchen. Nu hade vi i och för sig lite otur i och med att vi fick möta de som placerade sig på andra plats(utav 12 lag). Dessutom fick vi inte mycket till inspel eftersom tre av lagkamraterna blev sena och kom precis innan matchstart. Men det löste sig och vi förlorade inte med allt för mycket. Jag spelade heller inte allt för kasst. Så det var skoj ändå, även fast vi inte hann lira så mycket.

Även denna vecka har varit rätt stressig eftersom alla lärare ville slänga in 2-3 prov på de här veckorna vi hade mellan loven. Att det på allt detta var en sk. Testing Week gjorde inte saken bättre. Hade prov eller quizzes i praktiskt taget alla ämnen, så pluggandet blev tyvärr oundvikligt. Alla prov gick dock smidigt.

Imorgon är det ju årets sista skoldag vilket kommer bli galet skönt. All stress och press blir som bortblåst i cirka två veckor, varpå den framåt slutet av lovet kommer krypandes som ett regnmoln över horis0nten. Men nu ska jag se till att fokusera på att ta det lugnt under lovet och ha kul.

Idag lyckades jag med bedriften att försova mig hela första lektionen. Det är i vanliga fall jäkligt svårt eftersom man klockan 7 varje morgon måste krypa till ”sign-in”. Om jag inte förklarat detta tortyrredskap så är det helt enkelt så att man måste släpa sig ur sängen för att skriva sin signatur på en lapp. Detta så att läraren som är ”on-duty”(ojoj vilka facktermer) har koll på att alla är där. Samma sak har vi varje kväll klockan 7 och runt 11 kommer de och knackar på ens dörr för att se till så att man är på rummet. Men efter 11:30 när läraren dragit så brukar vi smyga runt till varandras rum. Det ogillas oftast, men man får vara lurig. I alla fall.. efter sign-in så glider vi bort till den Hogwarts-liknande(Harry Potter) matsalen för en rejält trött frukost. Måste se till att ta någon bild på den, underligt att jag inte gjort det ännu. Efter frukost gled jag tillbaka till rummet och lyckades slockna i sängen. Nu fick ni en liten genomgång av morgonrutinerna också.

Imorrn är det också dags att dra norrut. Connor är som sagt förare, och jag tror att det tar cirka 3 timmar upp dit. Kanske något längre, kommer inte riktigt ihåg vad han sade. Mer om detta när jag har kommit fram.

Håller på att tvätta just nu. Smart som jag är så väntar jag till sista kvällen med detta. Och tro’t eller ej så var jag inte den enda som tänkte likadant! Så det var inte allt för lätt att hitta en ledig tvättmaskin. Torktumlare kommer dock bli ännu svårare eftersom de kör i en timme. Så när man knallar ner i tvättstugan känns det alltid som att de har mellan 50-55 minuter kvar. Irriterande som satan, men eftersom skolan kommer vara chill imorrn så kanske jag smyger ner i natt och fixar det.

Visst ja! I tisdags var det ”Senior Pageant”. Och nej, det är ingen skönhetstävling(Beauty Pageant), utan skolans äldsta tradition. Evenemanget är relativt svårt att beskriva, men jag ska ge det ett försök. Det är i grund och botten en middag för alla Senior Boys. ”The Dining Hall” är relativt nedsläckt och festligt dekorerad med diverse jul- och högtidsdekorationer. Inbjudna till middagen var bland annat en hel del utav lärarna och andra medarbetare, och dessutom en hel del gamla alumner och till och med två guvernörer. Så det var minst sagt stolt stämning på plats.

Middagen som serverades var nog den bästa jag fått sedan jag flyttade in på skolan; tre rätter(4 med sallad) som bestod av bland annat en fin stek.
Alla elever satt på ena sidan av bordet medan alla andra blev placerade på andra sidan. Mitt över bordet från mig satt ett trevligt par vid namn Anusbigian(roligt namn eller hur? Armenskt tydligen), och bredvid dem en kvinna som pappa kanske är bekant med: Amy Murphy eller Murray, minnet sviker mig. I vilket fall visade det sig att hon var senior 1980 samma år som pappa, och hon mindes honom också. Så jag skulle se till att hälsa.

Ska knyta ihop säcken lite snabbt nu. Till middagen bjöds vi på en hel del underhållning i form av alla pojkar från kören som sjöng en massa traditionsenliga sånger som avslutades med att alla sjöng ”Aim High”(Cranbrooks school song).

Det får räcka för nu! Har snålat med kameran den senaste veckan och har bara ett par bilder från volleybollen och gymnastikhallen. Ha det bra allihopa och God Jul!

Jullov i Petoskey

Hej igen! Jag hade lite problem angående var jag skulle spendera mitt jullov. Trunskys hade av någon anledning inte uppfattat att jag skulle bo hos dem, så vi fick hitta boende på annat håll. Det löste sig bra till slut och det är nu spikat att jag ska bo hos en kille som heter Connor. Vi går i samma American Literature class, och han är en schysst kille, så det ska nog bli jäkligt skoj. Det lite extra intressanta är att han bor i Petoskey. Och eftersom ni är svenska så vet ni förmodligen inte var det är, men det ska jag berätta. Det är ungefär så långt norrut man kommer i Michigan, om man räknar bort UP’n(Upper peninsula). Det är redan en hel del snö där uppe och det lär bara komma mer, så jag kommer känna mig som hemma.

Appropå snö så kom den första riktiga snön ikväll! Tidigare dagar har det snöat lite, men inte tillräckligt mycket för att det ska stanna, eller ens landa på marken. Men ikväll blev det ändring. Det har redan fallit runt 2 centimeter, och under natten kan det nog komma ett par till om vi har tur. Jag har sett fram emot det här ett bra tag nu, så det va skönt att få snön. Trött på regn och/eller iskalla dagar. Det kan lika gärna vara ett vitt snötäcke på marken. Tycker det är mysigare. Fast om ett par månader lär jag väl vara redigt trött på det igen och bara längta till våren. Vi får se.

Skolan är densamma, mycket prov och inlämningar denna vecka. Men efter det så blir det rätt så lugnt.
På söndag ska jag spela volleybollturnering.. den ni! Skolan anordnar någon sorts turnering  för välgörenhet, och man kunde anmäla sitt lag förra veckan. Jag och Ondrej blev förfrågade utav Julia från vår engelska om vi ville lira. Och eftersom Ondrej lirat volleyboll i typ 6 år så är han rätt så bra. Själv är jag inte allt för kass iaf, så jag tror inte att jag gör bort mig. Det är mixade matcher, så 3 killar och 3 tjejer. Två utav tjejerna i laget spelar volleyboll dessutom, så vi kanske kan vara rätt hyfsade. Och eftersom herrvolleyboll knappt existerar i det här landet så har vi en fördel.

I helgen var vi på Wal-Mart och köpte lite snacks och viktigast av allt: ett kylskåp!! Vi var 4 pers som gick in och köpte kylen som ni ser på bilden, Jag, Ondrej, Joachim och Ken. Eftersom Ken ska vara här även nästa år så betalade han hälften. Vi andra tre splittade på andra hälften. Men jag måste vara ärlig och säga att jag fick bästa dealen. Eftersom jag är Senior så är jag den enda utav oss som tillåts ha kyl på rummet(de andra är Juniors). Det betyder att jag alltid kommer ha den på mitt rum, vilket är riktigt schysst.

En liten förklaring till bilden på mitt lilla läx- och provschema: Varje dag är markerad, och varje ämne har en ruta varje dag. Ifall läxan är gjort så är det ett kryss. Ifall jag har ogjord läxa i ämnet så är det bara ett streck. Och till sist, om jag har ett prov eller inlämning så är det en liten triangel i hörnet. Jag måste säga att det fungerar riktigt bra till att hålla koll på skolarbetet. Sedan ska det väl tilläggas att alla veckor inte har alla prov inskrivna i sig, så det har varit mer prov än ni ser. Fotot var taget i måndags, så alla prov denna vecka är inte noterade.

Lite snöbilder bifogas, ha det gött!

Kort uppdatering, mycket läxor

Den här veckan har hittills varit ganska hektisk, mest på grund av läxor. Vi läste ju som sagt klart ”The Great Gatsby” innan lovet, och arbetar nu på uppsatsen. En 4-5 sidor lång analys ska det bli, och det är minst sagt tungt. Ikväll var nog en utav de tyngsta kvällarna hittills, sett till läxor. I skrivande stund är klockan strax efter 11, och jag är ännu inte klar. Jag började detta plågosamma uppdrag klockan 8, och jag kommer nog sluta alldeles strax. Det som jag vet inte kommer spela så stor roll tänker jag inte göra. I alla fall inte idag.

Utöver alla läxor har det varit väldigt tunt med händelser. Det enda som är värt att rapportera är att jag har börjat löpa efter skolan. De tre senaste dagarna har jag dragit ut på joggingturer efter att lektionerna är slut, och jag ska se till att fortsätta med det. Jag har ändå inte direkt något bättre för mig efter skolan, nu när jag inte sportar. Men som sagt så kommer jag förmodligen gå med i ”track-laget”(friidrott) och springa för dem i vår. Så det är väl bra om jag kan bygga upp flåset och en bra rutin tills dess.

Argh.. sladden till min gitarr glappar fortfarande och jag har ännu inte funnit en butik som säljer sladdar. Om det inte finns någon i Somerset(stoort köpcentrum) dit vi förmodligen drar i helgen, så tänker jag beställa en online. Det är riktigt tråkigt att spela utan stärkare.

Grattis Daffy(David) som fyllde 17 i tisdags!

Inte mycket mer att säga för tillfället! Ha det gött!

Tillbaka på skolan

Precis som rubriken lyder är jag tillbaka på skolan igen. Ett långt, skönt lov har kommit till ända, och nu är vardagen ikapp oss igen. Hela dagen kändes rätt tung eftersom det hela tiden fanns i bakhuvudet att jag ikväll skulle bli tvungen att göra lite läxor. Men å andra sidan känns det jävligt skönt att vara tillbaka här igen med polare och folk i min ålder igen. Det blev lätt lite långtråkigt att vara där hemma hos Trunskys, men det var ju faktiskt skönt med lite avslappning.

De senaste dagarna spenderades mest framför TVn(sett en himla massa football de senaste dagarna) eller utomhus på en av mina långpromenader. De senaste dagarna knallade jag varje dag iväg i 1-2 timmar och bara kollade runt i området. Eftersom de bor väldigt nära Birmingham(runt 5-10 min gåendes) så gick jag in dit och köpte en kaffe på starbucks. Rätt så relaxing faktiskt, och vädret har varit bra de senaste dagarna. Dock väldigt kallt. Snön kommer nog vilken dag som helst.

I alla fall så är det rätt härligt att vara tillbaka här, men imorgon drar lektionerna igång igen så då blir det läxor och skit. Rätt okej ändå. Ha det gött allesammans!

Bild på mig i en kippa(judehatt) som jag hittade hemma hos familjen! Var bara tvungen att testa den och ta en bild.

Thanksgiving: en recension.. eller något.

Thanksgiving igår. En utav Amerikas största högtider; Kalkon, tranbär, pilgrimer och indianer. Det är en ganska underlig högtid för oss utomstående, och ska jag vara ärlig så har jag fortfarande ingen aning vad det handlar om.

Iallafall.. Hela släkten är här i Michigan igen för att fira thanksgiving. Alla kusiner, syskon, föräldrar osv. Och igår var alltså själva ”höjdpunkten”. Festen var hemma hos De äldre Trunskys, dvs. Ron och Judith. Det var hos de jag sov första kvällen när jag kom över hit, och deras hus är gigantiskt. Igår var det i alla fall runt 50-60 pers där, varav de flesta var över 70 år gamla skulle jag gissa på. Det var mest Ron och Judiths gamla vänner, så på så sätt var det väl inte så superskoj. Jag snackade dock med de flesta gamlingarna, och de flesta var väldigt trevliga. En av dem var doktor och jobbade just nu ombord på en stor segelbåt. Hon verkade så jävla snobbig. Hon hade en irriterande dialekt och verkade allmänt nedlåtande. Det kändes rätt typiskt i alla fall. Ron sade även att en utav de gamla gubbarna som var på festen var den rikaste personen han kände. Och då kan du vara säker på att han har pengar.

Vidare till maten. Som alla förstår så serverades det kalkon och lite annat. Ska jag vara ärligt så blev jag lite besviken. Visst var kalkonen god, men sötpotatis är verkligen inte gott. Fattar inte hur de kan äta det. Dessutom så äter man ju ”stuffing” vilket inte heller va nå vidare. Till efterrätt blev det såklart pumpkin pie, vilken dock var god. Men överlag så gillar jag ”svensk högtidsmat” mycket bättre.

I övrigt ska det väl tilläggas att jag förväntat mig att vi skulle stanna där ett bra tag. Det var i alla fall det jag hade hört. Men vi åkte hem redan klockan 21:30, och alla gick och lade sig direkt. Så som vanligt så blev jag kvar själv på kvällen. Alla går och lägger sig innan 10, så jag sitter framför TVn med laptopen i knät och ser på football medans jag snackar med folk på msn/facebook. Rätt okej ändå. Dagens höjdpunkt to be honest. Som ni förstår har jag inte allt för mycket att göra på dagarna här.

Helhetsintryck av Thanksgiving: Levde inte riktigt upp till hypen. Två stjärnor av fem på högtidsskalan.

———————————————–

Usch vad det här inlägget låter negativt så långt. Får försöka ändra på det.

———————————————–

Kvällen innan, onsdag blir det väl, var den dagen då alla släktingar kom in till stan. Så då åkte vi iväg och käkade på en väldigt fin restaurang. Jag tror den hette Baccos eller något liknande och var en italiensk restaurang. Det var definitivt en utav de finare restaurangerna jag ätit på, och vi hade en hel egen avdelning av stället. Vi hade en egen ingång och jag såg inte en annan gäst medan vi åt.

På menyn var det till salladsrätt någon sorts rödkålsblandning med svart tryffel. Ska jag vara ärlig så var det bland det äckligaste jag käkat på ett bra tag. Det smakade bara beskt och surt, men jag tryckte i mig det ändå. Härnäst var det två olika pastarätter; en som liknade Mac ‘n Cheese, och någon annan som jag inte riktigt vet vad den innehöll. Och jag är ledsen om jag inte är nå vidare positiv här heller, för pastan var verkligen inte heller något speciellt. Smakar som vilken hemgjord pastarätt som helst. Och jag vill inte ens veta vad det kostar att äta på den här restaurangen.

Huvudrätten var bättre. Man fick ett val mellan ”Quail”, som jag visste var någon sorts fågel, och ”Lake Perch”. Återigen, jag visste att det var någon sorts fisk, dock inte det svenska namnet. Efter att jag kom hem från restaurangen gick jag in på wikipedia, och jag såg att quail var vaktel och perch var abborre. Jag har alltid trott att bass var abborre. Men nu har jag lärt mig att bass är havsaborre, perch är den som man fiskar vid bryggor mm. Now you know!

Jag valde quail och det smakade bra, men för priset hade jag förväntat mig bättre mat. Som sagt, pessimism på högsta nivå, men jag förstår inte vad som var italiensk med restaurangen förutom pastan, och det var inte mycket. Aja, whatever. Tacka vet jag riktig italiensk mat. Som en liten notering måste jag bara säga att jag blir irriterad på att alla här tror att pizza är en amerikansk maträtt. När jag säger att det är italienskt så börjar vissa säga emot och säger att de är helt säkra på att det är ett amerikanskt påhitt.

Okej, lite gladare miner nu till sista delen. Jag lirade lite riktig backyard football igår! Och självklart så ägde jag upp totalt; både som quarterback och reciever. Om man ska vara petig så kan man väl tillägga att motståndarna var mellan 11 och 13 år gamla, men ändå!! Stark insats!

Det får räcka för nu. Och tro inte att jag har det dåligt här bara för att jag klagade lite extra  i det här inlägget. Det betyder bara att jag saknar svenska högtider lite mer!

Ha det gött allihopa och fortsätt kommentera, annars är det inte lika roligt att skriva.

”OSU SUCKS.. WOO!”

Vi är mitt uppe i lovet nu, och det händer inte mycket alls. Jag är som sagt fortfarande hemma hos Trunsky-familjen och trycker. Eftersom föräldrarna jobbar nu under veckan så hittar de inte på någonting, utan det blir mest att sitta här och titta på TV, leka med barnen eller pyssla med datorn. Fast idag tänkte jag gå ut på en långpromenad och se mig om i området. Skönt med LIITE omväxling i alla fall. Men det blir bättre framåt helgen när det är thanksgiving. Då kommer ju resten av släkten och det är thanksgivingfirande hos farföräldrarna. Det kommer vara runt 70-80 pers där, så det lär väl finnas något att göra.

I lördags var det football på schemat. Michigan spelade en viktig match mot OSU, Ohio State University. Vi var ett gäng på 9 personer som gick på matchen. Men vi hade 5 biljetter på en sida av arenan, och 4 på en annan; så fick fick splitta upp. Men det gick fint, och vi drog till arenan ganska tidigt. Men eftersom vi hade ett gäng ungar med oss så tog det ett bra tag längre än vad det borde. Det ledde till att vi kom in på den rätt så osexiga arenan precis innan allt drog igång.

Våra platser var väl helt okej. Egentligen kan man inte så så kassa platser på den här arenan eftersom den är relativt flack och hög på samma gång. Konstig förklaring, jag vet. Vi var i alla fall nästan högst upp, och man kan tro att det skulle vara för högt. Men man fick en otrolig översikt, och det var super.

Innan matchen och i halvtid så hade båda skolorna sina ”Marching bands” inne på plan som vandrade runt och spelade samtidigt som de bildade mönster och/eller skrev ord på planen. Det var väldigt snyggt gjort. Och eftersom Ohio’s band är ett utav USAs bästa så var det extra skoj att se. Höjdpunkten på den här matchen varje år är när Ohio state skriver ”Ohio” i skrivstil på planen. Och precis i slutet av det så är det en tubaspelare som ska bilda pricken över I:et. Det är en stooor ära att få göra det, så alla var väldigt uppspelta. Jag bifogar faktiskt en video som jag spelade in från det ögonblicket. Det är värt en titt.

Vidare till matchen! Det var en ganska halvtaskigt spelad match, även om den var relativt jämn. OSU fick en touchdown ganska omgående efter att Michigan gjort en ”fumble” i sin egen endzone, varpå Ohio gjorde en recover. Ni som inte fattar Football förstod säkert ungefär 5 ord i den senaste meningen. Ni som fattar blir nog förvånade över vilket stort misstag det är. Det var jävligt klumpigt.
Som sagt var det inget direkt skönspel alls, och ingen större spänning att tala om. Michigan var nära på att plocka ikapp OSU vid ett tillfälle i 3e quartern, men Ohio replikerade direkt och stängde matchen. Så det var rätt tunga huvuden efter matchen. Men även fast Michigan hade hemmaplan så var det förvånadsvärt mycket röda supportrar på plats.

En lite smårolig anmärkning var när Matthew berättade för mig vilken rivalitet det vaar mellan de båda lagen. Han frågade mig om vi har något liknande i Sverige och jag drog såklart en parallell mellan tvillingderbyt; AIK – Djurgården. Nu var jag såklart säker på att det inte skulle komma i närheten, men Matthew hade snackat om att det var så hetsk stämning på de här matcherna. Så jag tänkte att det kanske kan vara lite så; det är ju ändå 110 000 college-kids på plats. Men oj, det var ju inte värre än en träningsmatch mellan BP och Gefle. Det ”läskigaste” momentet jag uppfattade var när en wolverines-supporter(Michigan) hoppade ut framför en rödklädd kille och ropade ”OSU SUCKS.. WOOOO” varpå de leendes började skojbrottas lite . Snacka om en annan kultur. Dessutom satt ju de flesta supportrarna mixade. Jag kommer ihåg för ett par år sedan när jag och Pappa var på AIK – DIF. Vi hade fått tag på biljetter till östra övre. Problemet var att DIF hade hemmaplan, så årskortarna på östra var gårdare. Och eftersom vi satt närmre södra än norra så var vi omringade utav apor.
Det gjorde ju inte saken bättre att gnaget gjorde 1-0 efter 8 minuter; jag fick en öl i ryggen direkt. Efter det fick jag ahlgrens bilar kastade på mig under resten av matchen. Lite annorlunda, och då ska tilläggas att jag förmodligen inte var äldre än 15.

Aja, nu har jag pladdrat på tillräckligt. Jag slänger in en jävla massa bilder och en video. Kolla speciellt på bilderna med ”the marching bands”. Riktigt tufft.

Desperate Housewives? Nää, Birmingham!

Nytt inlägg dagen efter! Ojoj!

Nu är det äntligen lov efter en ovanligt trög och händelsefattig skoldag. Efter att ha packat färdigt och sagt hej då till polare på skolan så kom Matthew och hämtade upp mig. Vi drog direkt över till en familjs hus för ett ”dinnerparty” med lite olika folk som jag inte känner. Det var dock trevligt och jag snackade med de flesta där. Lekte också runt lite med barnen. Barnen i famljen älskar verkligen mig, hahaha. De är så gulliga!

Huset som de bodde i var gigantiskt och extremt fint. Men jag känner mig inte helt bekväm i de här kretsarna. Jag tycker att det mesta känns så falskt, plastigt och ytligt. Alla ska vara så trevliga och intresserade. Visst är det skoj till en viss grad, men ibland går det verkligen över gränsen till det irriterande. Men å andra sidan är de alla väldigt vänliga och generösa. Det jag menar är att hela den här ”rikemanskulturen” runt området känns så ”Desperate Housewives”. Allt ska vara perfekt, kvinnorna ska ta hand om barnen och se till så att allt flyter på som det ska. Nu jobbar de i och för sig, men det är det intrycket man får. Som sagt, lite plastigt. Känner mig inte 100% bekväm i den livsstilen. Men det är väldigt kul att få uppleva, för det är inte många som får. Minst sagt skoj.

Höjdpunkten under kvällen var dock att jag snackade ett bra tag med en kypare/betjänt familjen hade hos sig ikväll. Hussein hette han och var från Egypten. Det var en klipsk man, som verkligen hade koll på saker och ting; inte minst sport. Så vi hade lite intressanta och roliga diskussioner under kvällen. Betjänter förresten. Är det några i Sverige som har riktiga betjänter? Det är något speciellt med Amerikansk överklass. Jag får känslan av att det i Sverige inte finns på kartan att ha en betjänt som lagar din mat, serverar dina måltider, tvättar, tar hand om barn osv osv osv….. Visst finns det utan tvekan i Sverige, men inte i några kretsar jag har fått insyn i. Det är dock intressant att se, och återigen, kul att få uppleva. Det lär jag inte få chansen till många gånger i mitt liv. Satan vilket speciellt samhälle jag flyttat till.

Imorgon är det som sagt dags för match, och vi ska upp tidigt imorgon bitti. Runt 8 måste vi dra mot Ann Arbor av någon okänd anledning. Det ska bli roligt att få se hur det fungerar runt matcherna här, även om det aldrig kan mäta sig med ett härligt Stockholmsderby! Och jag fick nyss veta att vi förmodligen kommer få knalla ut på planen innan matchen! Hur tufft är inte det? Bilder i mängder ska jag försöka ta. Detta är något jag inte glömmer i första taget.

Läste igår att AIK Hockey kanske ska gå med i KHL(ryska hockeyligan), och jag står väldigt positiv till beslutet. Visst, det kanske inte blir några derbyn mot DIF, och inte så många bortamatcher man har möjlighet att åka på. Men jag ser ingen framtid i Hockeyallsvenskan. Elitserien är ju, i och med att kvalserien existerar, praktiskt taget låst för nya lag. Det finns ingen ekonomisk framtid för AIK i de svenska serierna. Och när ekonomin ser ut som den gör så tror jag att det här är precis vad som behövs.
Sorry till alla som inte kan bry sig mindre om den här frågan, men jag kände att jag var tvungen att reagera på saken själv. Det är ju ändå såpass viktigt för mig, som ni nog förstår.

Inget mer att tillägga för tillfället. Förvänta er ett inlägg inom de närmaste dagarna med lite härliga bilder. Vet inte om jag hinner skriva något imorgon, men det kommer! Ha det så gött allihopa, och fortsätt kommentera för guds skull! =)

Thanksgiving Break!!

Inte allt för mycket nytt sedan sist. Lite skolarbete här och där, en del prov osv. som gick rätt fint. Läste nyss ut ”The Great Gatsby”. En utav amerikansk litteraturs mest kända böcker. Jävligt bra var den faktiskt. Vi har haft extremt djupa diskussioner under lektionerna, och jag har deltagit på en mycket bra nivå. Uppsatsen vi ska skriva är efter Thanksgiving, så jag har lite tid att koppla av nu.

Imorgon är det ju sista dagen innan lovet. Det lär inte bli mycket till skolarbete om jag ska vara ärlig. Ikväll hade jag praktiskt taget inga läxor vilket var väldigt skönt, även om jag faktiskt hade lite matte och litterature. Men jag brände igenom det på runt 30-40 minuter. Vilket i Sverige hade varit lika med hur mycket läxor jag gjorde i veckan(knappt), men det känns som en ledig kväll här. Där snackar vi skillnad.

Nu är det också klart att Matthew fixat biljetter till Michigan – Ohio State. Det kommer bli så gaaaaalet coolt. Jag lovar att ta en himla massa bilder. Alla jag har berättat det för har blivit så jääävla avundsjuka, för tydligen är det praktiskt taget omöjligt att få tag på biljetter. Och som sagt är Ohio State Michigans största rivaler. Så det lär bli riktigt bra drag på matchen; 107 000 gul/blå-klädda supportrar på läktaren är inget jag tackar nej till. Feels like home!

Ha det gött alla!