Track & Pain

Hej allihopa!

Nu har track-försäsongen dragit igång, och vi har haft två korta träningar så långt. Det är en rätt stor grupp i laget, så vid träningarna delar vi upp oss i sprint, medel-/långdistans och kast. Sprintgruppen, som jag är del av, består av runt 20 pers skulle jag tro. Och från vad jag har sett så verkar jag vara bland de snabbare. Det är dock något som oroar mig ganska så rejält. Jag har börjat få problem med ben och knä. Först och främst så tror jag att jag ådragit mig benhinneinflammation då mina smalben är extremt ömma och är gör relativt ont. Utöver det så har jag börjat få känningar i mitt högra knä, vilket inte heller bådar så jävla gott. Fortsätter det så här så kanske jag inte ens kommer kunna springa i vår, och det skulle vara riiiiktigt tråkigt. Speciellt som jag verkligen sett fram emot det.

Jag var hos “the trainer”(sjukgymnasten) idag efter träningen och snackade lite. Hon trodde också att det var benhinneinflammation och gav mig lite tips och övningar jag kunde göra för att stärka leder. Dessutom måste jag köpa ett par nya löpdojor eftersom mina gamla börjar bli slitna, och jag tror att de är en stor anledning till mina problem. Därför jag ska se till att komma iväg till någon löpaffär under lovet så att jag kan skaffa ett par som passar mig bättre. Så som det känns nu så är jag som sagt orolig för att det ska bli värre om jag fortsätter träna så här. Benhinneinflammation kan lätt slå ut en en hel säsong.

Andra lite mindre skojsamma nyheter är att jag nu vet var jag kommer bo under lovet: “The Tarlé Family”. Det är samma familj som jag besökte under halloween, och det är verkligen ingen intressant/rolig grupp människor. Peter, sonen i familjen, är senior och är likt resten av familjen smällfet. Han är hatad av de flesta på skolan och han är bara allmänt jobbig och nördig. Fast som tur var så drar han till Kina över lovet, så honom slipper jag. Något som däremot gör vistelsen något bättre är att Joachim i alla fall också bor med dem, så någon har jag ju att spendera tid med. Jag är dock rädd att det kommer bli mycket tv-tittande och väldigt lite “hitta på saker”. Detta baserat på mitt tidigare besök, min utvärdering av familjen och även Joachims erfarenheter. Och eftersom ingen av får köra bil så hoppas jag verkligen att de har cyklar eller något. Men om man ser till deras kroppsbyggnad så tror jag att oddsen är rätt höga.

De jag har berättat nyheterna för har uttryckt sina känslor på ungefär samma sätt:

Random Amerikan: “So Max, what are you doing for spring break?”
Jag: “Well, i was supposed to go to Florida with Connor. But that didn’t really…. work out. So now i get to stay with the Tarlé’s.”
Random Amerikan: “What? Really? Oh my god,  i feel soo sorry for you!”

Lite småroligt att de flesta reagerar nästan identiskt. Men jag håller tummarna för att det inte blir så risigt som jag förväntar mig. Självklart är jag ju lite besviken eftersom jag ena sekunden skulle dra till Florida, och andra så blir det Ann Arbor. Aja, slutgnällt!

Fick idag tillbaka min 6 sidor långa analys av ett gäng Emily Dickinson-dikter. 89 vart det, vilket betyder A-. Något som jag är mycket nöjd med. Det ställer sig lite sådär härligt i kontrast med in-class uppsatsen jag skrev igår om boken Beloved. Eftersom jag varit relativt lat med min läsning så var jag ett par kapitel efter. Men som den duktiga student jag är så läste jag såklart igenom sparknotes kvällen innan för att uppdatera mig lite om vad som hänt. För er som inte vet är Sparknotes en hemsida med detaljerad summering och analys utav de flesta böcker som man kan tänkas läsa i high school och college.

Men tyvärr blev det inte som jag hoppats, och jag lyckades med bedriften att totalt floppa uppsatsen. Man skulle välja ut två citat, från en lista med 5, och därefter beskriva händelsen och använda minst en cross-reference(knyta tillsammans med liknande scen från boken). Det första citatet jag valde skrev jag runt 1½ sida på innan jag panikartat upptäckte att jag helt missförstått stycket, och skrivit om ett helt orelevant ämne. Jag försökte släppa detta och gå på nästa citat, men minutvisaren gick på högvarv och det var bara 10 minuter kvar. Smart som jag är så chansade jag lite på vad det handlade om och bullshittade(underbart verb) ytterligare en sida med skräp utan någon riktig relevans till ämnet. Så om jag ska dra till med en vild gissning så blir det väl kanske D- eller något liknande på uppsatsen. Helst av allt vill jag inte ha tillbaka den, men det tror jag inte att jag kan begära.

I övrigt måste jag nämna att Mr. Linder, engelskaläraren, bara blir läskigare och läskigare för varje dag. Först och främst måste jag nämna att han är homosexuell och djupt religiös. På grund av detta så lever han i celibat och har valt att inte skaffa pojkvän (nämner detta endast för att det gör de följande händelserna något mer obehagliga).
Okej, med det uppklarat så kan vi gå på det mer konkreta. Linder är en extremt emotionell man och har vid flera tillfällen gråtit under lektioner, vilket är väldigt underligt för oss elever. Utöver detta så har han en tendens att alltid röra vid folk. Ofta smyger han upp bakom en person och lägger händerna på axlarna och klämmer till lite. Mycket obehagligt.

En annan otrevlig historia hände för någon månad sedan då vi diskuterade en novell vi läst. Jag ställde en fråga, och för att demonstrera svaret på frågan så lade han sina händer över mitt ansikte. Lite konstigt, men inte så farligt kanske ni tänker? FEL! Problemet var att jag under ca 5 minuter suttit och stirrat på hans händer som är gula och fulla med sprickor och hål mm. Så när hans händer låg över mitt ansikte så kunde jag känna texturen av hans händer mot min hud och jag började rysa. Det var ungefär det sista jag ville känna i det ögonblicket.

Jag måste även nämna att Linder förra veckan berättade för klassen att han kvällen innan hade DRÖMT OM MIG!!! HUR JÄVLA OBEHAGLIGT ÄR INTE DET? Det är illa nog att han faktiskt drömde om mig, men var han verkligen tvungen att berätta det för mig? Det är är ett perfekt exempel på “Det man inte vet lider man inte av”.

Och till sist så måste jag bara påpeka att Linder verkar något ouppdaterad på vissa områden då han  till exempel ännu inte vet om att Tjeckoslovakien splittrades för ca 20 år sedan, utan fortsätter säga att Ondrej är därifrån. Samma sak med Jugoslavien.Dessutom insisterar han på att så fort ett någorlunda krångligt(oftast inte) ord kommer upp att förklara för mig och Ondrej vad ordet betyder. Det faktum att han riktar sig direkt till oss bara för att vi är utlänningar är faktiskt lite förolämpande. Han har ännu inte förklarat ett ord på det sättet som jag faktiskt inte förstått. Men höjdpunkten var ändå idag då han sade: “Max, Ondrej.. A zombie is a dead human who has risen from the other side. An undead.” Tack så mycket Mr. Linder, men om du inte är medveten så är vi 18 och har växt upp med tusentals zombiefilmer. Varför skulle vi inte veta vad det betyder?

Jaja, nu får det vara nog med snack om vår skumma engelskalärare. Det börjar dra ihop sig mot lektion nu, så jag knyter ihop säcken här. Jag har otippat nog ett gäng bilder från runt två veckor sedan. Vi var på köpcentrat Great Lakes crossing. Så det får bli ett par bilder idag i alla fall.

Ha det gött!

~ av Max den mars 17, 2010.