Fan vad kul med lov!!! *ahem*

Hej hej. Nu är lovet igång, och i ärlighetens namn så hade det kunnat börja roligare.

Som ni säkert vet så fick jag istället för att åka till Florida följa med familjen Tarlé till Ann Arbor. Ifall ni vill ha mer information om varför så hänvisar jag till mitt förra inlägg. I vilket fall så kom vi fram i fredags och då drog allt igång direkt. Kvällen kom och vi hade inget att göra förutom att glo på tv och pilla med datorerna så vi tog kontakt med en polare. Devon, senior på Cranbrook, bor ca 45 minuter här ifrån och var uttråkad. Så hon och hennes polare Sydney bestämde sig för att komma över och se om vi bara kunde “hänga” i krokarna ett tag. När de kom hit så låg familjen och sov, så vi tänkte att vi kanske skulle smita ut ändå. Fast Joachim var lite för skraj, haha. Så han väckte Sue(morsan) och frågade om det gick bra. Det blev ett kraftigt “NO” rätt i ansiktet, och vi fick höra att vi var för unga. Tydligen är Ann Arbor en alldeles för farlig stad bestående enbart av packade collegestudenter, och vi “ser ju bara ut som små barn”.

Självklart blev varken jag, Joachim eller Devon speciellt nöjda efter det här. De fick ta bilen tillbaka till Rochester, och vi tvingades stanna hemma. Inte mer med det trodde jag.. Fel. Morgonen därpå när vi åt frukost kom Sue in i köket och frågade om vi kunde prata om vad som hände kvällen innan. Visst, sade vi och hon slog sig ner mitt emot oss. Då började en uppläxning som fick mig att förlora allt hopp om ett någorlunda intressant lov här hemma. Hon förklarade för oss vad som hade kunnat hända. Vi hade ju faktiskt kunnat bli nedslagna, rånade mm.! Jag försökte förklara för henne att jag faktiskt är 18 år och inte någon unge som inte vet hur man beter sig. Hon hade också fått för sig att vi skulle ut på en collegefest i Ann Arbor. Jag har ingen aning om varifrån hon fått det.

Vi fick också berättat för oss att hon varit i kontakt med Mrs. Apsey som är “international student coordinator”, eller något liknande, på Cranbrook. Sue berättade hela historien för henne och förklarade för mig att hon nu hade “trust issues” med mig, och sade även “I don’t know if this will work out”. Jag blev extremt förvånad och förstod inte hur hon tänkt. Strax därpå snackade jag med Devon igen och hon var minst sagt rasande på Sue, för tydligen hade hon ringt Devons mamma och förklarat att hon var påväg till collegefest i Ann Arbor. Detta var såklart inte sant, men Devon fick utegångsförbud för att hon varit i Ann Arbor utan tillåtelse, inget annat. Sue hade dessutom skickat ett mail till hennes mamma och förklarat att Devon visar upp “riskful behavior” och också ifrågasätt mammans sätt att ta hand om henne. Detta gjorde de bara mer upprörda, så deras relation är inte heller så härlig just nu.

Efter allt detta hoppades jag bara att Sue skulle ta det lugnt ett tag. Men ack så fel jag hade. För igår var jag och Joachim trötta på att sitta inne med datorerna, så vi ville gå ut och lira lite fotboll och ta en promenad. Men eftersom ingen var hemma så bestämde vi oss för att lämna en lapp där vi beskrev att vi skulle vara tillbaka till 5:30 och hade våra mobiltelefoner med oss. Allt var planerat, och brevet formulerat, så att hon inte kunde bli arg eller finna några problem med vårat beteende. Så vi gick ut i ett par timmar och var tillbaka strax innan 5:30, och hon kom hem samtidigt som oss. Allt var lugnt, och vi åt middag tillsammans, ända tills i morse då vi hittade en lapp på köksbordet när vi gick upp. En bild på brevet kommer här:

Om ni inte kan läsa vad som står så skriver jag ner det här:

Dear Max & Joachim,
You must call me for permission to leave the house – just like at school- Yesterday you left a not which i thank you for however I need to know before you leave – not afterwards. I will appreciate your cooperation on the above.

Thanks!
Sue + Greg

Som ni kan se så vart hon inte allt för glad då vi endast lämnade en lapp på bordet. Och det är något ni måste förstå, de bor i ett väldigt lugnt familjeområde. Det är inte något innercity-ghetto med drugdealers och gäng som skjuter ner oskydliga på gatan. Jag är därför otroligt förvånad att de inte ens tillåter oss att lämna huset utan deras tillåtelse. Det är definitivt VÄRRE än på skolan. Så långt har jag trott att Cranbrooks regler inte kunde bli hårdare, men ännu en gång blev jag bevisad fel.
I brevet påstod hon att det var “just like at school” , men på Cranbrook tillåts vi ju faktiskt att röra oss runt på campus utan någons tillåtelse(campus är gigantiskt), och det kan ju liknas vid detta område. Dessutom så är det faktiskt så att om ingen är “on duty” på skolan så att man inte kan få tillåtelse att lämna campus så finns det ett “emergency sign out-sheet” som man kan skriva på. Alltså: Om ingen är på plats så skriver man på en lapp att man sticker. EXAKT vad vi gjorde igår. Men men, hon tycker väl om att ha full kontroll på allt som pågår. Dessutom hunsar hon runt sin make och skriker på honom för minsta lilla sak dagarna i ända. Riktigt hemskt.
Kom nyss på något. Om jag får för mig att jag vill ut och springa ett tag så är jag alltså tvungen att ringa till henne och fråga om tillåtelse. Det är ju helt sjukt.

Lite gladare ska jag försöka göra det nu. I söndags kom jag och Joachim faktiskt iväg till Ann Arbor i ett par timmar, och vi vandrade runt på stan. Det är en mycket vacker stad som egentligen helt kretsar kring det gigantiska, gamla och mycket anrika “University of Michigan”, eller “U of M” som det kallas. Och eftersom det är en universitetsstad så är befolkningen mycket ung och allt är modernt och “hippt”. Vädret var mycket bra, så vi kunde gå omkring ute utan att frysa. Vi gick runt i lite olika affärer och kollade runt på universitetet. Jag lyckades faktiskt shoppa lite kläder på eget initiativ. Otroligt, jag vet! Jag köpte en tröja, två schyssta t-shirts, ett skärp och en mössa för runt $100. Det är så otroligt mycket billigare här än i Sverige. En rätt bra dag alltså. Imorrn ska vi försöka ta oss tillbaka till Ann Arbor då jag måste köpa nya joggingskor. Jag hoppas att det kommer hjälpa mina ben-/knäproblem.

Förutom det består dagarna mest utav datorer, film och TV. Jag tvingade nyss Joachim att se på Ondskan, och han tyckte att den var mycket bra. Första svenska filmen han sett.

Jag har en hel del bilder att bifoga idag, och det kommer säkert bli ytterligare några fler när nästa inlägg kommer.

Ha det jättebra allihop, och fortsätt kommentera!

Drive through-bankomat

Frågade om jag fick ta kort på hans mustasch. :D

Fraternity med beachvolleyplan på tomten

~ av Max den mars 25, 2010.