“You don’t know the risks!”

Nu har det gått lite för lång tid mellan inläggen. Så även fast jag varken har ork eller vilja att skriva så tvingar jag mig igenom en uppdatering.

När jag senast skrev så var inlägget extremt negativt vinklat, och med all rätt om jag ska vara ärlig. De resterande dagarna/veckorna utav lovet var relativt innehållslösa och bestod till största del av sömn, facebook, laptop, tv och en jävla massa film. Ett lugnt lov alltså, vilket väl är rätt skönt som lov hemma i Sverige. Men nu när jag har så kort tid kvar i staterna så vill jag ju bevara så mycket som möjligt, och därför kändes det som ett riktigt slöseri av värdefull tid här i USA. Levnadsförhållandet hemma hos familjen fortsatte i en ganska dyster ton, men jag gjorde allt för att hålla mig ifrån Sue under lovet. Hon gick mig på nerverna så grovt, och som en väldigt tävlingsinriktad individ så tvingades jag in i många våldsamma diskussioner/gräl med henne. Alltid skulle hon ifrågasätta och motsäga det jag sade, vilket i längden drev mig till vansinne.

Ett exempel på det ovanstående var när vi satt i bilen på väg till bion för att se Alice i Underlandet(riktigt trevligt film förresten). Utan någon förvarning slängde hon fram ett idiotiskt påstående: “Everyone on Facebook is stupid!”. Det var det hon sade, bokstavligen. Självklart var jag tvungen att fråga varför hon skulle säga något sådant. Och svaret jag fick var att bara idioter skulle vara så dumma att de lägger ut så mycket personlig information om sig själva som alla kan ta del utav. Det kommer man bara ångra i framtiden. Jag höll med om att det är lite riskfyllt, men att det är en risk många väljer att ta. Dessutom kan man ju faktiskt reglera sekretessen på Facebook. Då fick jag svaret jag fått så många gånger under lovet, en mening som jag blir galen på: “You don’t know the risks!”. Varenda jävla gång som jag talade om ett ämne som hon inte höll med om skrek hon(det är sant, hon skrek varenda gång) att jag inte vet om riskerna. Det är så otroligt förnedrande att få höra det, för det bevisar ju hur lite respekt hon har för en. Jag känner mig verkligen som en unge när jag får höra att jag är för ung och dum för att förstå att det jag gör på facebook kan läsas av andra. Och det jag försökte förklara för henne var att jag vet om vad som kan hända, men det är något jag är villig att riskera för att jag känner att jag är smart nog med vad jag låter andra ta del av. Som ni nog förstår så är det svårt att argumentera när jag får samma svar tillbaka. Så denna diskussion slutade i höga skrik fram och tillbaka följt utav en otroligt spänd tystnad under resten av turen.

Som sagt, resten av lovet var inte allt för händelserikt så jag tänkte gå in på friidrotts-snacket nu. Jag har ju tidigare nämnt benhinneinflammationen som har varit ett extremt irriterande och skrämmande problem för mig. Och jag tänkte ju använda lovet till att få lite välbehövlig vila för mina ben. Det verkade snabbt fungera bättre än jag hoppats då smärtan bara efter ett par dagar verkade som bortblåst. Så när jag köpte mina nya löpskor så var jag väldigt hoppfull att jag skulle kunna springa säsongen utan framtida problem. Tyvärr hade jag fel. Det visade sig relativt snabbt efter att jag köpte skorna och provade dem att det här inte var ett snabbt övergående problem. Skorna var alltså inte den enda orsaken. Eftersom jag har väldigt speciella fötter så fick jag bra med hjälp att prova ut ett par skor som skulle fungera väl med mina extra breda, hårt överpronerade fötter. Och visst sitter skorna bra, men smalbenen smärtade lite smått igen.

Så jag kom tillbaka till skolan efter lovet med en gnutta tveksamhet rörande löpningen. Träningarna drog igång på tisdagen och det blev rivstart från första början. Jag måste erkänna att det inte kändes allt för dåligt under träningens gång även om jag definitivt kände av problemen. Men det var på onsdagens träning som det förvärrades. Då övergick det från sprintträning till andrahands-grenarna(längdhopp/höjdhopp). Det visade sig att höjdhoppet utsatte mina ben för massiva påfrestningar, och vid slutet av träningen var det nästan olidligt. Därför kände jag att det idag var dags för att återvända till “the trainer”, skolans sjukgymnast, för att få lite nya råd. Tyvärr fick jag höra lite samma sak som förra gången, att jag skulle göra lite övningar, lägga det på is och vara lite försiktig de kommande dagarna. Det var precis vad jag gjort under lovet. Problemet som jag ser det är att jag drog igång lite för snabbt igen.

Så med smärtan i benen kunde jag inte genomföra dagens träning vilket skämmer mig lite eftersom våran första tävling är nästa torsdag, vilket jag absolut inte vill missa. Något som gör det ännu värre är att jag faktiskt verkar vara top 2-3 i både sprinten och längdhoppet. Därför har jag lite förhoppningar att jag kan göra en riktigt bra säsong här förutsatt att en eventuell negativ utveckling utav benhinneinflammationen håller sig undan. Med detta i tanke så är min plan att gå väldigt lugnt på träningen imorgon, kanske till och med bara stretcha rejält, för att sedan vila 100% lördag, söndag och måndag(ingen träning) och gradvis jobba upp träningsmängden nästa vecka. Det jag hoppas på är att det ska lägga sig lite nu under helgen, men det är väl för mycket begärt.

Så här spenderar jag mycket av min tid just nu..

Jag måste nog runda av strax, men jag tänkte nämna att jag klippte mig sista dagen på lovet. Jag blev faktiskt riktigt missnöjd då frisören inte verkar veta hur mycket en inch är. Jag bad om att få behålla en hel del hår och hon förstod, men någon gång på vägen så bestämde hon sig för sin egen plan och plockade alldeles för mycket från skallen. Det kan väl bero på att tjocka idiotsonen i familjen tog mig och Joachim till sk. “Great Clips” i affären Meijer(liknande Walmart). Så visst förväntade jag min inte allt för mycket, men det här var inte alls vad jag tänkt mig.

Frillan ovanifrån

Från sidan

Ett extra liten notering är att Gnaget är väldigt nära på att gå tillbaka till Elitserien i hockey igen. Vid seger mot Växjö på söndag så blir det klart. Det skulle vara helt sensationellt, så det hoppas vi verkligen på!

Dessutom ska jag passa på att skicka ett stort grattis till mamma som fyller 50 på lördag. Hoppas du har det jättebra i Barcelona!

Jag rundar av nu tänkte tillägga att om ni har några frågor eller funderingar som ni vill ha svar på så är det bara att fråga på i kommentarerna. Jag svarar med glädje.

Ha det jättebra alla!

~ av Max den april 9, 2010.