Regional Champs! That’s Wazzup!

Återigen har det gått lite för lång tid mellan inläggen, så jag tvingar mig själv att skriva ett nytt.

Skolan är verkligen seg just nu. Nästintill alla Seniors är iväg på sina “Senior May Projects” som liknar praktiken man har i Sverige i 8an och 9an. Det betyder att de flesta har haft sina sista dagar i High School någonsin, vilket såklart är väldigt skoj för dem. Själv har man ju ett helt år kvar, men okej då. I vilket fall så är de flesta av mina klasser halvtomma nu, och det är inte mycket till skolarbete att snacka om. Bortsett från American Literature då som är en Junior-klass. Mr. Linder tvingar oss att jobba in i det sista, och just nu håller vi på med det mest värdelösa från mina ögon sett: College Application Essays. Vi tränar helt enkelt på att skriva “College Apps” som de flesta kommer spendera hela höstterminen med. Jag är ju så lyckligt lottad(?) att vi i Sverige endast söker på våra betyg. Därför känner jag att den enda nyttan jag har av detta är att förbättra min förmåga att skriva berättande. Men det gör jag faktiskt i praktiskt taget allt vi gör i den klassen.

De gladaste nyheterna är alldeles fräscha. Vi hade igår kväll Regional Championships i Track & Field, och jag var uppskriven till en gren: 4x400m. Gårkvällen var extremt regnig och det åskade som bara den. Det betydde att varenda gång det åskade så var de tvungna att ta ett uppehåll på 20-30 minuter. Det fortsatte under hela kvällen i spöregn, och efter att ha spenderat 5 timmar på plats utan att ha fått springa så får vi runt klockan 11 reda på att de skjuter upp de sista 5 grenarna till morgonen därpå. Jag var minst sagt förbannad eftersom jag redan hade betalt för den resa killarna i dormet skulle göra till Cedar Point(Roller coaster capital of the world) idag lördag. Istället tvingades jag glida ut till ett disigt track meet klockan 9 på morgonen.

Men trots detta så vart det en väldigt lyckad dag. Förutsättningarna inför loppet var såhär: De lag som placerar sig etta och tvåa direktkvalificerar sig till State Championships 5e juni. Om något lag utöver det skulle springa under 3:30.2 kvalar de också in till tävlingen. Vår lineup var som följande: Amrit Trewn på första sträckan, Mark Barnett på andra, Jag på tredje och segraren i individuella 400m från kvällen innan Zander Tallman.

Vi var grymt taggade, och hoppades på en tuff kamp på Avondale. Och en tuff kamp skulle det bli efter att Amrit sprungit en heroisk förstasträcka på 51.7 sekunder. Trots det var vi bara tvåa. Mark tappade lite på ledaren, men vi höll andraplatsen i ett säkert grepp. Mark’s tid blev 53.7. När jag fick batongen så var mitt enda mål att komma ikapp killen framför som hade ett försprång på cirka 5-10 meter. Jag visste dessutom att sålänge jag var ikapp honom när jag växlade med Zander så skulle det bli seger. Och visst fan lyckades jag komma ikapp och dessutom passera killen innan växlingen. Zander gjorde ingen besviken utan avslutade med en tid på 48.5. Själv sprang jag 53.5. Vi är alltså regionsmästare på 4×400 meter och är kvalificerade till State Championships som tredje- eller fjärdeseed med en tid som lyder: 3:26.54(Vi sänkte vårt rekord med nästan 10 sekunder på två veckor).

Eftersom säsongen har varit såpass lyckad så funderar jag på att fortsätta med friidrottandet när jag kommer hem igen. Det skulle vara väldigt skoj, och om jag får tid att bygga lite muskler så kan jag nog kapa en hel del på mina tider. Riktigt roligt!

Visst ja! Pappa, en tjej vid namn Jemma i vårat lag hade sin farsa på tävlingen. Han kom fram till mig och frågade: “Are you Max?”.. “Yeah”.. “I saw your name on the roster. I think i went to school with your dad!”. Så i vilket fall så skulle jag hälsa från Tom Howlett om du kommer ihåg honom. Du lär träffa honom på Reunionen ändå. Lite skoj.

Den 9e juni är det prom, och jag har fixat en date vid namn Ariel. Hon är väldigt trevlig, och ser verkligen inte illa ut om jag får säga det själv. Dyrt som fan är det dock att gå på festen eftersom killen helst ska betala för tjejen också: 110$ är totalen för biljetterna. Tydligen spenderar skolan $18.000 på prom, så de måste väl försöka tjäna tillbaka lite pengar. Inte för att jag har någon aning hur man kan spendera så mycket på en fest, men det lär nog bli riktigt underhållande. Den infaller alltså på samma dag som Pappa och Fanny kommer över för att hälsa på(två dagar innan graduation).

Det börjar verkligen dra ihop sig nu och det är vääääldigt blandade känslor. Jag kommer absolut att sakna det här stället, och inte minst alla polare man skaffat här. Men på samma gång ska det ju så klart bli kul att komma hem och träffa familj och vänner i Sverige igen. Trots det har jag svårt att se allt för positivt på min hemresa. Hoppas att jag blir varmt välkomnad när jag kommer hem bara.

Hmm… nu pladdrar jag bara på. Jag ska väl runda av det här så smått. Visst ja, jag slog personligt rekord på 100m med nästan 4 tiondelar häromdagen. 11.65 lyder det nya rekordet, och det är verkligen inte illa.

Ett par bilder blir det väl, men inte allt för mycket. De flesta är av ganska låg kvalitet, så jag ber om ursäkt för det.

Hojung, Jag och Gun

Hattie

Gruppfoto med en stor del av laget

Amrit

Zander

Vädret samarbetade verkligen inte med oss

Amrit

Himlen var extremt tuff ett tag

~ av Max den maj 23, 2010.